Olof Palmes patientjournal förfalskades i n n a n den kom till landstinget! Distribuera inte falska dokument!

4.6.2013. Stockholms läns landsting:

Jag noterar mottagandet av ett papper som anges utgöra kopia av Olof Palmes äkta patientjournal, men som i själva verket är en kopia av en kopia av Olof Palmes falska patientjournal.

Den äkta journalen hade före maj månad 1989 förvanskats, på ett eller annat sätt i polisens regi. Den första förfalskningen uppvisades för mig av ännu ej i samband med förbrytelser entledigade rikskriminalchefen Tommy Lindström i maj 1989. På denna förfalskningen gick att se vid förstoring, redan med en lupp, att den påstådda siffran ”5” var en falskeligen ändrad siffra, av allt att döma en siffra ”8”, vilken skulle ha gett en mycket trolig ankomsttid, 23.38, till Sabbatsberg.

Under de mellanliggande åren, 1989 – 2006, har därefter en ny och tekniskt bättre förfalskning ägt rum; jag anser mig sålunda inte böra betvivla Landstingets uppgift att ingen förändring av patientjournalen skett sedan den andra förfalskningen 2006 nått Landstinget.

Men: det papper som Landstinget i dag innehar, och som Landstinget på beställning distribuerar – mot uttagande av rek-avgift - i kopior till alla som beställer, är en i grovt kriminellt syfte dubbelt förfalskad kopia, vilken måste ha utförts i nära anslutning till rikskriminalpolisen, eftersom dess dåvarande chef, den så sällan trovärdige Tommy Lindström, inför mig på sitt tjänsterum gick i god för den första förfalskningsversionen. Denna har antagligen utförts tämligen raskt efter mordet, men det kan jag ju inte veta säkert.

Stockholms läns landsting: Jag anklagar inte Landstinget för annat än ett ointresse av klarhet. Ta upp saken med rikskriminalpolisen, som i så hög grad är involverad! Hur har förfalskningarna kunnat gå till? Landstinget har redan alla relevanta bilagor.

Jag kommer inte att betala rek-avgiften, liksom jag inte betalar den första. Mitt agerande är självfallet konsekvent på denna punkt.

Undrande, ständigt oroad hälsning, även till Filippa Reinfeldt, som tyvärr känner så föga ansvar för detta så allvarliga landstingsärende.

Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.

Inga humanrester på kulorna – vad leder det till?

11.6.2013. Till RPS. Angeläget!

Begäran om utfående av allmänna handlingar

Jag ger en bakgrund:

I Bilaga IV av förundersökningsrapporten avseende mordet på Olof Palme, sidan 122, sägs bl a:

Under vårt arbete vid mikroskopet sökte vi efter bland annat humant vävnadsmaterial. Vi såg mikroskopiskt små (okulärt ej iakttagbara) bruna till rödbruna fläckar. Vi var överens om att en analys borde företas för att utröna om fläckarna utgjordes av humant material. Emellertid visade det sig att så inte var fallet. Se vidare analysresultat sidan 18.

FBI konstaterar, sidan 4:

No blood or other tissue was identified on 02 and 03.

RPS kan alltså inte veta huruvida de båda kulorna verkligen berört paret Palmes kroppar, eller om det endast varit kläderna, inte deras ägare, som påskjutits.

Samtidigt kan konstateras att undersökningsresultaten från Bundeskriminalamt är censurerade, enligt Bilaga IV:s innehållsförteckning, sista sidan:

Utlåtande från Bundeskriminalamt, Wiesbaden, avseende undersökning av makarna Palmes kläder mm.

Detta utlåtande påstås alltsåvara hemligt. Uppenbarligen finns endast vissa, till svenska översatta delar av BKA-rapporten, medtagna i Bilaga IV, mot vilket jag starkt reagerar.

Jag önskar nu sålunda utfå utlåtandet/utlåtandena från Bundeskriminalamt i komplett och ostruket och ej översatt originalskick. Jag begär också att RPS beslut i detta ärende skall vara försett med utförlig motivering.

Jag begär omedelbar handläggning samt besked om handläggare och dnr.

Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.

Gräva djupt eller dutta på ytan?

11.6.2013. Per Gahrton!

Verkligen tack för ditt utförliga och synpunktsmättade brev! Envis som jag är konstaterar jag dock att den ideologiska frontställningen mellan oss är orörd. Jag menar att en stor mängd konkreta avslöjanden i Palmeärendet vid en viss kvantitet innebär full praktisk bevisning, medan du närmast talar om ett litet tänkbart steg på vägen.

Skillnaden mellan dig och mig är kanske framför allt den att jag har tagit och tar mig tid att analysera varje liten halvsanning, varje liten lögn, analysera dem och inte minst hitta dem. Du tar i ditt brev knappast upp avgörande viktiga detaljer – vilket jag heller knappast kan begära, eftersom , en sådan forskarattack innebär nära nog ett livstidsjobb.

Låt mig gå from sounds to things!

Jag har i mitt arbete genomgående granskat den Marjasinska och så småningom framför allt den Axbergerska granskningskommissionen och dess märkliga 1000-sidesrapport från 1999.

En inledande synpunkt på denna kommission är den här: Om kommissionen nu har granskat, så har den rimligen tagit upp alla väsentligheter. Det som ej rapporteras måste rimligen vara detaljer, ner mot adiafora.

Jag går då till sidan 122 (första versionen) där det beträffande kulorna sägs:

De upphittade kulorna har med hjälp av en blyisotopisk undersökning med hög grad av sannolikhet kunnat bindas till de blyfragment de avskjutna kulorna avsatte i Olof och Lisbeth Palmes kläder.

Ja, det låter ju bra. Men uttalandet säger ju endast att två kulor vid något tillfälle passerat kläderna, inte att de har passerat några delar av kropparna!

I själva verket är Bundeskriminalamt i Wiesbaden långt ifrån tvärsäkert. Om jag tar fram förundersökningens bilagskompendium nr IV igen, så sägs där, i översättning från tyskan, följande, på sidan 12:

Under vårt /Bundeskriminalamts och den svenske polisen Krusells/ arbete vid mikroskopet sökte vi /på båda kulorna/ efter bl a humant vävnadsmaterial. Vi såg mikroskopiskt små (okulärt ej iakttagbara), bruna till rödbruna fläckar. Vi var överens om att en analys borde företas för att utröna om fläckarna utgjordes av humant material. Emellertid visade det sig att så inte var fallet.

Jag kan inte se att granskningskommissionen i sin rapport noterar detta anmärkningsvärda förhållande, nämligen att Bundeskriminalamt aldrig kunde hitta vad de hade som första uppdrag att hitta, nämligen att de båda översända kulorna snuddat vid eller passerat makarna Palmes kroppar!

Det talas mycket om biotopöverensstämmelser mellan kulorna och själva kläderna, men dessa överensstämmelseer skulle ju ha uppstått vid varje passage genom kläderna, även t ex vid fristående laboratoriebeskjutningar, utan paret Palme själva närvarande. Om två skott avlossas från samma vapen och med kulor från samma batch uppnås självfallet biotopparallellitet, det är en självklarhet. Humanöverenssstämmelse är något helt annat. Det var denna överensstämmelse Bundeskriminalamt hade som första uppgift att hitta. Men misslyckades.

Detta har granskningskommission naturligtvis insett men aktat sig för att notera. Kommissionen hade dessutom säkerligen tillgång till den ocensurerade bilagan IV, medan jag endast har den censurerade.

Jag har sett på den här saken tidigare, men det är först nu, i brevet till dig och vid min ordbehandlare, som jag ser saken helt klar; det blir ju ofta så vid forskning. Jag tror att förhållandet med de saknade humanresterna berörs ytterligare i den ocensurerade bilaga IV, om jag finge ta del.

En principiell kommentar. Jag menar att det är vid en noggrann analys, över hela fältet, som vi hittar de avgörande sanningarna. Och jag menar vidare, mycket bestämt, att många avgörande sanningar visar realiteter som går definitivt på tvärs med den mjukglass som regering och myndigheter vill servera oss.

Tänk på exemplet ovan, Per! Bara jag har frilagt det. När jag gjort detta, ska jag då säga mig: ja ja, men det kanske hade kört ihop sig…?

Det tänker jag aldrig börja göra, och jag tänker inte fila och sandpappra bort all kuslig bevisning för att i princip lämna fältet lika öppet som 1986.

Det är där vi skils åt, Per, detta sagt som ett konstaterande utan rancune. En Per med de myglande luntorna i knät skulle jag förstås uppskatta!

Din tillgivne

Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79

Die ZEIT, 1995: Artikel von Klaus Knapp, Berlin: Waren es Holmér, Lidbom, Ebbe Carlsson?

9.6.13. Für Den SPIEGEL: Palme-Mord

Ich lese alte Bücher und Zeitungen und erinnere mich. Februar/März 1995 publizierte Die ZEIT Dokumentar-Material vom Journalisten Klaus Knapp in Berlin, mit dem ich zur Zeit zusammenarbeitete.

Ich gebe Ihnen jetzt die beiden Seiten von meinem Neuheits-Brief ”PALME-Nytt”, wo dies Geschichte ziemlich vollständig beschrieben ist. Die ZEIT bekam zur Zeit zwei Leser-Briefe, einen von

Wolfgang Scheidt in Hamburg , Radiologe, Mitglied der Deutsch-Schwedischen Gesellschaft in Köln:

Indizien unterstreichen dass Olof Palme Opfer eines politischen Attentats fiel, durchgeführt von einer wohl organisierten Gruppe nationalistischer Polizisten, und beschützt von Helfern unter Ankläger und Politiker…

Ein anderer Leser-Brief kam von dem in USA wohnenden deutschen Kunstkenner Gerhard Gruitrooy:

… die offenbare Arroganz und der offenbare Eigenwille das ein Staatsapparat kennzeichnet, das nicht nur in der westlichen Welt grossen Respekt für seine soziale und menschliche Eigenschafte geniesst…

Die schwedische Regierung gab keinen Kommentar.

Könnte Der SPIEGEL mit Der ZEIT kontakt nehmen??

Ich lege also die beiden aktuellen Seiten des PALME-Nytts bei.

Ich hoffe bald von Ihnen zu hören!

Mit vorzüglicher Hochachtung

Sven Anér, Karlsrogatan 85, S-Uppsala, Schweden. 018-15 12 79.

./. 2 Buchseiten.

Information som inte passar skuffas undan

9.6.2013.

Aftonbladet har i dag en lång intervju med en äldre polisman som ser bakåt. Han säger sig tro att Olof Palmes mördare är en ensam man, en kall man. Kall kan säkert stämma, men ensam?

Detta har varit den svenska administrationens eviga räddningsplanka: Palmemordet ändrar inte vårt samhälle, i botten. Det råkade bara komma en förvirrad gärningsman förbi Dekorima, inget märkvärdigt, inget att uppröras över. Det behövdes aldrig någon organisation, behövdes aldrig minsta apparat.

Mycket är egendomligt. Mediers totala tystnad, medier befolkade av Sveriges per definition skickligaste arbetsledare och reportrar. Grundförutsättningarna för detta mord, grunddragen, de grundläggande uttalandena från hösta ort – allt försvinner om det inte passar.

Jag tar två exempel. Exempel som ger mordet i ett makabert nötskal, exempel som tydigt och klart har poppat upp i debatten men aldrig fått fotfäste.

Nr 1: Leif GW Persson sa två gånger i TV, 28.2.2011 och 28.2.2012, att

mordet skedde inom en konspiration av poliser, militärer och säkerhetspersoner.

Det dubbla uttalandet har aldrig kunnat missförstås, samtidigt som det aldrig på minsta sätt dementerats eller modifierats. Det står där, i stenstil, men har aldrig kommenterats mer än av mig på min bloggplattform.

GW avslöjade mordet på Olof Palme, men varken medier eller ens allmänhet har reagerat. Varför inte?

Nr 2: Jag har upprepade gånger berättat här på bloggen att Anti Avsan, i samtal med en äldre poliskollega, svarade så här på frågan om han är Olof Palmes mördare:

Nä nä, vi har sån uppbackning att ni kan aldrig ta oss.

Givetvis ett klart medgivande av skulden. Varefter ”uppbackningen” omedelbart trätt i funktion, hos myndigheter och regeringsorgan, ute på alla redaktioner:

”Tyat, tyst, Avsan råkade visst försäga sig, så glöm det!”

En filmfotograf jag låg ute i bushen med på ett flertal TV-turnéer hade som motto och mantra just ”Glöm det”, uttalat på lugn och diftongerad skånska. Om ingenting blir bättre av att klaga, så ”glöm det”.

Palmemordets nationella mantra i dag är ”Glöm det!”. Detta är Palmemordets andra dimension, Först nonchaleras gärningsmannen, det är steg ett. Sen talar gärningsmannen själv utomordentligt tydligt om att det är han som har begått mordet, och då inträder steg två. Dvs på nytt den totala tystnaden.

Detta är precis den policy och den publicistik som vi duktiga svenskar alltid har beskyllt alla diktaturer och halvdiktaturer för:

”Dom vränger och dom tiger; det gör inte vi här i svenska Svedala!”

Gör inte vi? Jag får förfrågningar: ”Förstår inga medier vad det är som håller på att hända?”

Jag brukar svara: ”Visst förstår dom, men vågar inte säga ifrån.

Jag hoppas nu på reaktioner från tyska ambassaden och från SPIEGEL i Hamburg. Jag vill att allt ska hända på en gång, men försöker tämja mig till tålamod.

Sven Anér

AB, utred!

9.6.2013.

Jan Helin, Lena Mellin, AB!

Tysk diplomati, tyska medier går in i Palmeärendet i anslutning till bifogade dossier, inga dementier kommer in. Varför är svensk diplomati, svenska medier tysta? Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.

Polisförbundet: ge mig ett besked!

8.6.2013.

Till Svenska Polisförbundet, ordförande och styrelse!

Då Dag Andersson tillträdde befattningen som chef för den polisiära delen av förundersökningen i Palmeärendet hade jag vissa förhoppningar på nya initiativ, på klarhet.

Jag hade inledningsvis ett par bra samtal, det första sedan Dag Andersson själv hade ringt upp. Jag gav min syn på läget, utan att skönmåla, och jag trodde att Dag Andersson vore beredd att ungefärligen följa samma linjer som jag själv.

Därav blev dock intet, och tystnaden är nu lika massiv som tidigare. Jag vädjar därför till Polisförbundet att hjälpa till med att skapa klarhet. Den sammanfattning av viktiga delar av ärendet, som jag nu översänder, har aldrig under årens lopp i någon minsta del dementerats eller ifrågasatts. Jag informerar om faktiska sanningar, som, enligt min bestämda mening, har skymts och fördolts av ledningen för svensk polis.

Detta sakernas tillstånd måste brytas, och det känns angeläget att så sker med svenska poliser själva i täten, yrkesfolk som sannerligen inte längre kan vara betjänta av att tvingas arbeta skevt och snett för en ond sak.

Jag ber nu: ta upp min skrivelse i Förbundets styrelse, kom fram till ett resultat, låt mig få kännedom om detta resultat! Vad som än kommer fram måste det bli positivt, eftersom detta kommer att bli första tillfälle då svensk polis, in corpore, har kunnat se sanningen i vitögat.

Det är mycket möjligt att ett initiativ från Förbundets sida kan leda till en uppluckring av statsmaktens rigida hållning, leda fram till en ny och verklig sanning!

Jag hoppas på Förbundets snabba kommentar!

Engagerad och ständigt oroad hälsning,

Sven Anér, som journalistiskt bevakar detta ärende sedan över 27 år tillbaka. Själv fackligt tillhörig Svenska Journalistförbundet och Sveriges Författarförbund, tidigare fackligt aktivt på ledarposter inom SJF.

Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.

-/- Dossier.